En samling noveller som innehåller vemod och sorg, men också hopp och mänsklig värme.
Vi får här träffa den 91-årige mannen som minns dagen hans hjärta brast i ungdomens Iran. Den cancersjuka flickan och hennes avskedsbrev till sin älskade. Och så hon som till slut fick lära sig vad det innebär att gråta sig till sömns. Och hur kan världens vackraste ögon få förvandlas till två tomma hål helt utan värme?
Berättelserna kretsar kring vägskäl, ögonblick som förändrar liv. På ett vackert språk skildras genom olika livsöden de stora frågorna. Kärlek, förlust, rättvisa och sorg. Men mitt i allvaret finns hela tiden en strimma ljus, något som påminner om livets och människans goda sidor.
ROZA TAKIPORIAN (f. 1989) läser språkkonsultprogrammet på Stockholms Universitet samt frilansar som översättare och skribent. Hennes dikter och noveller har fått flera utmärkelser. Hon har vunnit flera skrivtävlingar, däribland novelltävlingen Ungdomens röst. Roza Takiporian har även blivit tilldelad Haninge kommuns kulturstipendium för sina noveller.